”Jag är bara 43, det kan väl inte vara klimakteriet redan?”
När börjar klimakteriet egentligen? Svaret är att det börjar långt tidigare än de flesta tror. Klimakteriet förknippas ofta med 50-årsdagen, men hormonförändringarna börjar redan i 40-årsåldern, ibland till och med tidigare. Processen kan ta upp emot tio år och är en gradvis övergång där kroppen anpassar sig till en ny hormonell verklighet.
Många tror att det finns en lång period mellan barnafödande och klimakteriet då hormonerna bara fungerar och du inte behöver tänka det minsta på dem. Men sanningen är ofta att den perioden är mycket kortare än de flesta tror. Idag är det vanligt att föda barn vid 35 eller 40. Det innebär i praktiken att tidiga tecken på klimakteriet kan komma snart efter förlossningen.
Klimakteriet vs menopaus – viktiga skillnader
Orden används ofta som synonymer men betyder olika saker. Menopaus är den specifika tidpunkten när det gått tolv månader sedan den sista mensen. Det är en enda dag.
Klimakteriet är hela övergången, från det att symtomen börjar tills kroppen stabiliserats på en ny hormonnivå. Det inkluderar både tiden före och efter menopausen.
Förklimakteriet är fasen innan menopausen när symtomen börjar men mensen fortfarande kommer. På engelska kallas det perimenopause.
Postmenopaus är perioden efter att mensen upphört helt.
Klimakteriets tre faser: Från förklimakteriet till postmenopausen
Enligt neurologisk forskning delas övergången in i tre huvudfaser baserat på vad som händer hormonellt i kroppen.
Fas 1: Tidigt förklimakterie
Det här är fasen när hormonerna börjar förändras men mensen fortfarande kommer regelbundet eller nästan regelbundet. Du kanske inte märker så mycket ännu eller så skylls symtomen på stress, sömnbrist eller bara livet i allmänhet. Förklimakteriet kan börja redan i slutet av 30-årsåldern eller början av 40-årsåldern, även om det är vanligare att det startar i mitten av 40-årsåldern.
Kanske märker du att PMS blir kraftigare, att energin inte är riktigt densamma som tidigare eller att humöret svänger mer än det brukade. En känsla av att inte riktigt känna dig som dig själv kan smyga sig på, som om något är lite off utan att du kan sätta fingret på vad.
Sömnproblem kan börja dyka upp. Du vaknar mitt i natten och har svårt att somna om, eller så sover du ytligt och vaknar trött. Det kan lätt skyllas på små barn som väcker eller jobbet som stressar.
Progesteron börjar sjunka tidigt i denna fas. Det produceras inte längre i samma mängd efter ägglossning, och ibland sker ingen ägglossning alls även om mensen kommer. Det är progesteronets lugnande effekt på nervsystemet som försvinner först.
Östrogen däremot kan fortfarande vara högt eller till och med högre än normalt ibland. Det kan svänga vilt från cykel till cykel. Den här obalansen mellan lågt progesteron och fortsatt högt östrogen skapar många av de tidiga symtomen.
Fas 2: Sent förklimakterie
Nu blir förändringarna tydligare. Mensen börjar bli oregelbunden och kan hoppa över månader eller komma oftare än tidigare. Hormonsvängningarna blir större och symtomen mer märkbara.
Progesteron har nu sjunkit betydligt och produceras sällan i tillräcklig mängd. Östrogen fortsätter att svänga kraftigt och oförutsägbart, ibland mycket högre än normalt och ibland mycket lägre. Det är dessa vilda svängningar som ger många av de klassiska symtomen: värmevallningar, nattsvettningar, huvudvärk eller migrän, sömnproblem, humörsvängningar och kraftigare PMS. Hormonförändringarna påverkar också sexlusten på olika sätt – läs mer om minskad sexlust under klimakteriet.
Hjärnan påverkas direkt av östrogendippen. Koncentrationssvårigheter och svårigheter med minne eller att hitta ord kan dyka upp. Du förlorar tråden mitt i en mening eller glömmer vad du skulle göra. Det kan kännas obehagligt och få dig att undra om något är fel.
Denna fas varar i genomsnitt tre till fyra år men kan vara både kortare och längre. Den slutar när mensen upphört helt i tolv månader.
Fas 3: Postmenopaus
Postmenopaus är perioden efter att mensen upphört helt. Hormonerna har nu stabiliserats på en lägre nivå även om det kan ta några år innan symtomen avtar helt.
Lägre östrogennivåer påverkar kroppen på olika sätt. Benstommen blir skörare, slemhinnor torrare och risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar, och detta är förstås bra att känna till för att kunna göra medvetna val som förebygger det. Vissa symtom som värmevallningar kan finnas kvar i flera år.
Men för många lättar värmevallningar och humörsvängningar gradvis under de första åren i postmenopaus. Hjärnan anpassar sig till de nya hormonnivåerna och många av de svårigheter man kanske haft med minne och fokus lättar. För en del är det också en lättnad att den fertila tiden är över – att slippa mensen, preventivmedel och oro för oplanerade graviditeter. En ny fas i livet tar vid med andra prioriteringar och möjligheter.